Jag gick in i den här kursen utan att veta vad den alls innebar. Trots det hade jag stora förväntningar och ser dessa fem veckor som en stor utmaning. En utmaning där jag hoppas att jag kommer utvecklas personligt då jag vill utsätta mig själv för saker jag inte bekantat mig med tidigare.
Efter introduktionen med Bengt Franzen, som för övrigt verkar vara en riktig "mysgubbe", känner jag mig bara förvirrad. Förvirrad, men samtidigt trygg. Vad gör jag här?!
Jag trodde att jag skulle få större klarhet när jag träffat min gestaltningsgrupp och handledare, men icke!
Vi fick en uppgift i smågrupper där vi i skulle måla av varandra då denne presenterade sig under fem minuters tid. Detta skulle ske med handen som vi vanligtvis inte skriver med. Jag är ingen konstnär men blev positivt överraskad över min egen insatts. Dessa är nog bland de bästa porträtt jag gjort! Efteråt fick vi presentera varandra genom att återberätta det personen som blev avmålad berättat om sig själv. Snacka om att hjärnan jobbat på högvarv! Man kan inte bara höra, man måste lyssna också!
De sista orden jag fick av min handledare var att det är meningen att man ska vara förvirrad. Jag kan inte påstå att detta kändes bättre direkt, bara mer förvirrande!
När jag lämnade HDK (Högskolan för design och konst) kändes det som att komma ut till den riktiga världen igen, min värld!
